ARC bloggen födelsedag & advent

Vi har seglat cirka 700 distanser och har 2100 kvar
Dagen har varit i princip perfekt. Bra segling med genacker fylld så gott det går sen i morse och 5-7 knop i VMG. Att fylla år ute till havs var en annorlunda händelse. Förutom seglingen så hade vi kaffe med tårta på flybridge. Där blev jag grattat med sång och skratt
Vilket gäng vi är.  Sen bara 30 min efter får vi se ett helt gäng delfiner leka framför båten. Några timmar senare, vid 19;00 så var det dags för middag. Inte var det någon fryst förpackning som värmdes upp, nej det blev nyupptagen middag från havet. Mahi-Mahi. En av de godaste middagar jag ätit på hela året. Jag bockar och bugar till mina kamrater som tillaga denna goda middag.

Vilken dag jag haft på min 59 års dag

Mikael Tinglöf på Shama

Shama Shena hallå

På Atlanten firades första advent på Shamas flybridge med glöggparty och pepparkakor samtidigt som vi sedan lunchtid går rakt på mål i god vind. Att knapra pepparkakor medan vi nöjt ser loggen ligga stabilt på 8,5 knop och mer samt höra bogsvallet skvallra om energin i seglen gör att glädjebarometern slår i taket. Dagen till ära drar vi upp en 8 kg:s tonfisk och ser fram mot en fantastisk middag.

Livet blir sällan bättre.
Fredrik Mölzer

Hejsvejs från Bianco! 
Livet ombord är just nu oförskämt bra. Vinden har äntligen börjat komma på riktigt och ser ut att hålla sig hela vägen till mål. Halvvägs longitud är ca 2 dygn bort, kul tycker vi! Eftersom vi går relativt raka vägen blir det såldes även halvvägs på seglatsen i distans, men i tid tror vi att andra halvan kommer gå mycket fortare då hastigheten börjar äntligen öka på. Vi har haft otroigt fint med fisket. Idag första advent har vi fått upp hela 3 mahi mahi på mellan 2 och 3 kilo styck, kommer bli en fest måltid till lunch. Det har även serverats pepparkakor till förmiddagsfikat, mums. Vi fick igår kväll problem med rodkicken, bulten I nedre infästet hade skruvats ut och böjts till, men en snabb insats med lika delar våld vilja och gasolkök lyckades vi böja tillbaka den rak och sitter nu på platts med ett spännband istället för mutter. Ökad riggkontroll till en gång i halvtimmen för att se att allt är som det ska

Den egna reflektionen jag gör är att första advent förra året infirades på en fortissimo 33a vid namn Agraff ute vid skagen under en 12 timmars segling med SXK, där hela besättningen blev sjösjuka och löste av varandra i lä. Skepparen på den båten, Fritiof, är även han ute på Atlanten genom ARC+ på båten song of the sea, tror att vi båda har gjort en uppgradering gällande första advent firande även om det var en upplevelse också. Julgranen har kommit fram och står tejpad på bordet i salongen, även lite julgodis och tomteluvor på besättningen. I princip hela båten tog en morgon dusch i sittbrunnen med saltvatten, gjorde gott för moral och humör.

Vi har slutat fiska för dagen pga för mycket fisk, ett inte så vanligt problem utanför Atlanten!
En fin första advent önskar Alex och Dan med besättning på Bianco, och fair winds till alla som är ute och far på oceanera!

Jag vaknar denna adventsmorgon till julmusik och risgrynsgrötsdoft efter 3,5 timmes sömn.

Rotar fram tomtemössan och går upp. Gennakern är redan uppe. Anna rattar båten, Lisa vaktar skotet. Det är mulet, men varmt i luften. I salongen slevar Patrik yrvaket, med håret på ända och nyfixad musche, i sig gröt. Det är första gången jag ser att Kock-Fredrik har en tatuering på låret. I am the pursuit of happiness, står det. Så passande för hela den här situationen, tänker jag. Frukosten avslutas med att jag och Hans sjunger med högt i Feliz Navidad, ivrigt påhejade av muntergöken Johanna. Rebecka sover fortfarande och jag undrar för mig själv hur det är möjligt i det här oväsendet. Ute på fördäck ligger Kapten-Fredrik på magen och ser ut att försöka klappa delfinerna vi har på besök. Ja, vi har adventsdelfiner. Jag matar dem med resterna av min gröt, sen kryper jag tillbaka till kojs. Måste försöka sova nån timme till för att orka dagen som kommer. Jag hade kl 2-4 passet inatt. Efter två dagar av stiltje – som iochförsig var ljuvliga och vi kunde bada med dryga 4 km hav under oss! –  har vi nu tagit oss tillräckligt långt söderut för att hitta varma passadvindar som vi gennakerseglar i. Kapten Fredrik och styrman Sofi är tålmodiga pedagoger. På kort tid har vi blivit ett effektivt team på att få upp och ner det ostyriga och krävande ballongseglet – det är som en trotsig unghäst som drar iväg åt fel håll så fort ryttaren tappar koncentrationen. Vi orkar ratta högst en timme åt gången var. Men när vi lyckas flyger båten fram. Inatt upplevde jag min bästa segling någonsin: I månskenet som speglades i Atlantens vatten surfade jag fram i 9 knop och höll kursen med hjälp av Cassiopeja. Lycka! Livet är vackert, jorden är förunderlig och jag är tacksam.
Här på båten levs livet i pass om 4 timmar på dagarna och 2 timmar på nätterna. Ändå lyckas jag upprätthålla känslan av en ganska normal dygnsrytm, och det är inte alls så jobbigt som jag var rädd att det skulle bli. Det hjälper förstås att alla här tar sitt ansvar, och att stämningen är god. Jag tycker att vi är snälla med varandra. Det är en trivsam mycket liten värld vi skapat oss här ute i det stora vattnet, fylld av samtal om livet, tramsiga hyss och fokuserad segling. Hemma känns väldigt långt borta. Eller också är det där jag vaknar upp nästa gång jag slår upp ögonen.

Nä, nu går jag upp och stänger av julmusiken så att jag kan sova.

Med vänlig hälsning, Kiki