ARC 2018 – Athene 4 december

Det är ett äventyr och en stor naturupplevelse att vara med på denna långsegling över Atlanten . Nu har vi kommit in i andra andningen ombord. Vakterna löper på och vi har funnit oss tillrätta. Det råder ett avslappnat lugn med sköna jazzlåtar, kaffe och böcker i sittbrunnen och på däck. Men på en tiondels sekund är vi alerta och tävlingssinnet på topp: hastighet?, kurs?, vindriktning? Öka!

När det surrar i fiskespöt far alla upp, med eller utan kameror och flytvästar, för att beundra fångsten. En guldmakrill har vi fått som blev en femtstjärning lunch. Därefter inga napp, draget överlistas för det hugger emellanåt men fisken släpper. Nyss kunde vi skönja en val ett par meter under vattenytan, alldeles invid båten. Vilket mäktigt djur! 

I början hade vi god hjälp på nätterna av månskenet. Nu är den liggande månskäran så smal och flertalet timmar syns den inte alls. Om det är molnfritt hjälper sjtärnhimlen oss att orientera och styra i mörkret. Det är stjärnor även i havet. Marelden glimmar i svallvågorna. 

Vi äter gott och firar så fort tillfälle ges. Nu har vi firat tre dagar i rad: när vi spräckte 2000-gränsen för återstående distansminuter i förrgår, första advent igår och idag att vi avverkat halva sträckan. 

So far so good. Vindar och väder är med oss och vi slår vad om när vi kommer fram. Så klart vill vi komma fram fort. Några fortare än andra. Jag vill komma fram säkert och njuter så av båtlivet istället för inomhusjobb i vintermörkret hemma.

Jag fick en fråga om vad en jämställdhetsombudsperson skulle säga om tillvaron ombord. Jag är enda kvinnan på båten. Det går fint. Jag är omgiven av kunniga, vänliga och omtänksamma män, med rå men hjärtlig humor. Cred åt kapten och styrman som kan varje centimeter på båten. Jag hoppas de tycker att jag sköter mig också. Jag är glad och hedrad att vara med på denna ARC-segling. 

Kerste @reboot, Athene