ARC bloggen 2019 – Sofie, skador, spribom i trä

Sirlixen!

Atlanten har länge varit en dröm för mig, och nu sitter jag här, en tjugo årig tjej som first mate på Sirli. Med mig har jag min skeppare Fredrik och tillsammans kompletterar vi varandra väldigt bra. Vi lär vår besättning allt ifrån att styra, sätta segel, trimma och reva. De börjar bli väldigt duktiga nu. Jag kan koppla av mer och mer ju längre vi kommer på vår resa. Det är inte bara de som  utvecklats. Jag själv känner att jag vuxit som person. Jag älskar det stora ansvaret man känner, vilket tillit besättningen har på en. Hur man lyckats lösa problem utan att behöva fråga om tips och idéer och kunna svara på alla frågor besättningen har.

Vi har varit med om mycket tillsammans. Slå rekord i snabbaste preppen inför Atlanten, stora delfinstim, hajar och valar. Vi har badat på 4000 meters djup, haft bleke och squalls, regn och solsken. Vi har firat första advent och 50 års fest, tvättat och städat. Vi är som en stor familj nu.
För några dagar sedan skörade vi vår gennacker. Spinnlocken vek sig och fallet låste fast min hand mellan masten medan tampen löpte fritt. Jag trodde mina fingrar hade gått av, att tampen skurit igenom helt och hållet, sen har jag inget minne mer av vad som hände. Jag har fått återberättat av Patrik att han slog ut min hand, och jag kan inte ens föreställa mig hur det hade gått om han inte var bredvid mig. Jag sätter mig bredvid Fredrik som står och styr, och inser att han behövs mer på andra ställen. Jag har ju trots allt en till hand att arbeta med. Jag tar över rodret och han springer iväg till resten av besättningen som håller på att försöka få upp gennackern ur vattnet. Den har fastnat i rodret. När vi kastat i alla drivankare vi har och tagit ner seglena sätter jag mig ner med Fredrik och ska plåstra om såren. Det är först då all smärta kommer. Det är rätt fascinerande hur kroppen kan stänga av sånt som är orelevant när det uppstår en jobbig situation. Besättningen kommer inrusande och skriker glatt att de fått loss seglet från rodret, och de hissar focken på nytt och sätter återigen kurs 270 grader mot St Lucia.
16 timmar senare sker en ny händelse. Denna gången får vi en oväntad gip och bommen går av. Vi firar ner den på däck och fortsätter vidare med endast focken som fungerande segel. Dagen efter har Fredrik klurat ut en superide om hur vi skulle kunna använda storen trots att vi inte har någon bom. Alla i besättningen hjälps åt, alla behåller den glada minen och vi kämpar tillsammans för att få hans idé till verk. Efter 6 timmars arbete tittar alla nöjt upp på seglet. Där sitter det återigen. Vi kan fortsätta med tredje revet och fulla focken.
Igår passerade vi halvvägs! Exakt klockan 20.00 på längdgraden W 38* 00, hoppar Njord, Nordiska mytologiens havsgud, fram. Med sin krok i ena handen och hink med vatten i andra, döper han oss alla.
Nu är vi  äntligen riktiga seglare!
Nu blir det bara kortare och kortare tills vi har land i sikte. Jag sa innan jag begav mig av på detta äventyr, att jag ville ha något att berätta om när jag kommer hem. Jag ville ha en tuffare utmaning som jag sedan med rak rygg skulle kunna skryta om för alla nära och kära. Nu har jag mina äventyr och händelser och vi löste de tillsammans, precis som en stor familj.
Ha det bäst!
Kram Sofie

 

Hejsan svejsan!

Vi är nu inne på dygn 12 på Atlantseglingen och har äntligen kommit halvvägs i distans. Stracks innan midnatt passerade vi 38de längdgraden och där med halvvägs till St Lucia. Första halvan har varit en segstartad etapp med svaga vindar, som dock gjort de möjligt till sol fiske och annat. Förhoppningsvis kommer andra halvan att gå betydligt snabbare, runt 8 dygn. Våran ETA, det vill säga förväntade ankomst tid, är på lucia dagen på ST Lucia. Det har då gått ca 20 dygn över och är väl bland de längre, till stor del på grund av de svårlästa och svaga vindarna från las palmas. Vi hade i morse en våg som slog in i båten, med en blöt salong och en blöt hytt som resultat, så nu är lakan och madrasser på tork i solen. Vinden har stabiliserat sig hyfsat på mellan 15 och 30 knop, ca 8 till 15 sekundmeter. Vågorna börjar få bättre proportioner och ger därför bättre surf än tidigare. Igår gick tyvärr våran egen tillverkade spribom i trä sönder, och en temporär lagning höll i knappt en timme. Vi blir därför tvungna att slörkryssa resten av vägen men det går bra det med. Vi äter gott och lever gott ombord, lite mer omtumlande än tidigare kanske. Vi börjar känna dofterna av rumpunch och kokosnötter!

Fair winds som vanligt önskar Alex och Dan med besättning på Bianco!

Relaterade resor