ARC bloggen 2019 – Hans 79 år

Att bli ivägsläppt av generös hustru och göra sin atlantsegling vid 79 års ålder är en förmån , en utmaning – och ett utmattande långlopp.
Tröttheten blir konstant, vardagliga sysslor med hushåll, tvätt och kläder blir krävande. Plikterna vid rorkulten dag och natt är ofrånkomliga och kräver all den koncentration jag kan samla. Efter att du blivit väckt ska du vara kidssad och klar 15 min senare på flying deck.
När det uppstår besvärliga situationer med segel och allt tänkbart och otänkbart måste alla ställa upp. Då måste du ut och bidra även om natten är svart, vinden hård och du nyss har somnat.
Allt detta är särskilt svårt därför att allt rör sig hela tiden alltsedan vi kastade loss i Las Palmas på Gran Kanaria.
Allt rör sig och alla sinnen blir stressade. Hörseln får acceptera en kakafoni av ljud allt från det eviga knirrandes och knastrandet i hyttens väggskivor till forsandet som ett mindre vattenfall där vattnet släpper båten akteröver. En hel värld av ljud ute och inne som du inte kan härleda. Aldrig någonsin tyst.
Synen får acceptera att hela omvärlden rör sig. Det enda till synes fasta är den perfekta cirkel som horisonten ritar- men även den häver sig med båten. Stjärnhimlen vrider sig under natten, månen kommer och går liksom Venus med sin kamrat Neptunius.
De sinnen som kontollerar kroppens balans får aldrig riktigt vila eftersom även sängen gungar runt. Du får hålla i något eller åtminstone stå nära något att hålla i när du är på fötter.
Hjärnforskning visar hur mycket hjärnan tvingas arbeta för att tolka och parera alla dessa intryck. Du själv kan inte ingripa i detta arbete utan det är programmerat sedan urtiden. Hjärnans jobb kräver stor mängd av den energi vi tar in och normalt går vi ner i vikt under seglatsen.
Så vitaliteten går ner, och inte bara hos mig utan alla medresenärer vittnar om detsamma.
Men man anpassar sig.
Det sociala livet ombord fungerar väl trots den krävande miljön . Vi är utlämnade åt varandra och beroende av varandra.
Trots tröttheten samlas mängder av gyllene minnen och livserfarenheter. Ledningen är högproffsig och skapar trygghet och trivsel.
Vi ha Land i sikte om några dagar.
Jag ska då sova ut, fira med mina kamrater och sedan raskt flyga hem till Margareta med sin nyopererade höft nu   på plats och rika jul- och nyårstrsaditioner. Givetvis förväntar jag mig en rejäl to- do-lista att ta itu med inför julen.
Sedan funderar jag också på hur jag ska kunna ljuga på ett intressant sätt om mina upplevelser inför en måttligt intresserad omvärld !
Hans

PR